Hem | Artiklar | Tess – dansbandstrummisen som blev polis

Tess – dansbandstrummisen som blev polis

Tess Lago, polis och tidigare dansbandstrummis.

I tre år satt hon bakom trummorna och spelade dansmusik med Bara Tjejer, Sveriges enda heltidsturnerande tjejband. Men sedan sex år tillbaka är Terese ”Tess” Lago polis. Förra hösten uppmärksammades hennes arbete i riksmedierna när hon i polisuniform läste sagor för barn på tågstationen i Malmö, när flyktingströmmen var som intensivast.
– Det är svårt att jämföra polisyrket med jobbet som dansbandsmusiker, men helt klart var åren på turné med Bara Tjejer de roligaste åren i mitt liv, säger Tess till FÅR JAG LOV.

Text: Diana Thylin
Foto: Lina Haskel

– När jag fick frågan om att börja spela med ett dansband var det lite som att en dröm gick i uppfyllelse, berättar Terese ”Tess” Lago när FÅR JAG LOV träffar henne i nuvarande hemstaden Malmö.
– Jag har alltid tyckt det var så kul med musik och hade tagit en del trumkurser i Oskarshamn, där jag bodde då. Men det blev ju mest att jag satt hemma och spelade, så att få börja spela med ett band var fantastiskt kul.
Dansbandet som kontaktade 22-åriga Tess i början av 1997 var Tjejerna Och Dom från Färjestaden på Öland. Självklart fick de ett jakande svar och Tess tog plats bakom trummorna i bandet som under våren bestod av tre tjejer och två killar. Men i samband med en del medlemsbyten tog planerna på att bilda ett renodlat tjejband fart.
– Men det var inte lätt att hitta tjejer som spelade instrument, minns Tess som tillsammans med sina två kvinnliga kolleger Ingela Nilsson och Annika Pettersson sökte med ljus och lykta efter en basist och gitarrist. Och hittade det till slut. I slutet av juni var det så premiär för det nya bandet Bara Tjejer på Skansen i Stockholm. Namnet för övrigt valt efter en namntävling i FÅR JAG LOV.

HADE FANTASTISKT ROLIGT
– Vi förstod kanske inte riktigt hur unikt det var med enbart tjejer i ett dansband. I dag hade vi kanske tagit det mer på allvar men då spelade vi framförallt för att vi tyckte det var så kul, säger Tess.
– Det var en fantastiskt rolig tid. Vi träffade så många glada människor och lärde känna så många som kom och dansade till oss.
– Vi gjorde allt själva, från att köra turnéfordonet till att packa upp med mera. Någon enstaka gång fick vi lite dumma frågor men för det mesta tyckte folk att det var häftigt med ett band med just bara tjejer.

En cd-singel samt en tidningsannons med Bara Tjejer.

Efter något år bantades de från fem till fyra tjejer som sedan turnerade på heltid ända fram till 2000 då Bara Tjejer lades ner.
– Ingela och Annika hade ju spelat i dansband sedan tidiga tonåren. De började först med Feffes dansorkester innan det blev Tjejerna och Dom, så de tyckte att det var dags att göra något annat.
För Tess del innebar det att tänka ut en ny karriär. Polisyrket fanns redan då med i bilden och det slutade med att hon flyttade till Stockholm för att läsa sociologi, just med tanke på att öka sina chanser att komma in på Polishögskolan. Efter utbildningen i Stockholm följde några år där Tess hade flera olika sysslor och även bodde på olika platser.
– Det kom att handla väldigt mycket om turism. Jag var turistguide på ångbåten Freja Af Fryken i Värmland, pluggade turism i Eskilstuna, jobbade på resebyrå i Kalmar och som reseledare i Marocko. Och ett tag även som väktare.
– När jag flyttade till Helsingborg arbetade jag som busschaufför, säger hon och nämner att hon faktiskt blev utsedd till Årets busschaufför 2006 efter en omröstning i lokaltidningen.
2008 sökte hon, och kom in, på den två år långa utbildningen på Polishögskolan.
– Jag hade skaffat mig en hel del livserfarenhet och kände mig redo, förklarar Tess. Rest och bott på många olika platser, både i Sverige och utomlands.
Men vad var det då med polisyrket som lockade?
– Jag har alltid velat påverka, göra ett avtryck. Få folk att tänka till. Och få folk att ta hand om varandra. Jag vill visa att Polisen finns till för alla i samhället.
– Sedan är yrket väldigt omväxlande och spännande, vilket passar mig. Det finns till exempel cirka 100 olika tjänster inom Polisen och många olika möjligheter att utvecklas.

ETT LEENDE GÖR UNDERVERK
Direkt efter utbildningen hamnade Tess som polis i Malmö där hon haft en del olika tjänster. Och det var när hon jobbade som ingripande polis i yttre tjänst som hon kom att uppmärksammas lite extra. Det var en bild som spreds, både i rikstidningar och på internet, där hon iförd sin polisuniform satt och läste sagor för barn på centralstationen i Malmö.
– Det var ju en väldigt intensiv flyktingström hit till Malmö förra hösten. Många som kom hade blivit illa behandlade av polisen i vissa länder, blivit beskjutna med vattenkanoner till exempel. Så det kändes viktigt att bemöta dem på ett bra sätt och visa dem en annan sida av polisen.
– En del var rädda för oss och vi kunde ju inte prata med dem. Men ett leende förstår alla. Jag tror aldrig att jag har känt att ett leende kan göra så mycket, och betyda så mycket, som det gjorde där.
– Många som kom hade inte kläder för vår väderlek, och dem visade vi direkt till en insamling med kläder som frivilliga hade samlat ihop, som fanns på tågstationen.
– Klart jag blev berörd av allt man såg och upplevde på Malmö central förra året. Det blev nästan som en chock, att ena dagen se om kriget på tv och nästa dag stå öga mot öga med flyktingarna och höra och se deras historier.
Det gick så långt att Tess började drömma mardrömmar.
– Jag fick mardrömmar om IS och tänkte på hur framtiden kommer att se ut, både för mig och min familj men även generellt i världen. Den har blivit så mörk på sina håll, men vi måste komma ihåg att vi fortfarande är fler goda än onda personer.
Det har gått ett år sedan bilden på Tess uppmärksammades, ett år som hon beskriver som speciellt.
– Ja, det var en tung vinter, men den lärde mig mycket. Jag har bara tur som är född på den platsen jag är i världen, och med de förutsättningar jag har fått växa upp med.
Bilden på Tess läsandes sagor på Centralstationen hittade även ut i Europa. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg tog med den på ett möte med alla barnombud i Europa, med kommentaren ”Så här kan Europa också ta emot flyktingar”.

FÖREBYGGANDE ARBETE
I dag har Tess en tjänst som områdespolis i city vilket innefattar en del förebyggande arbete med barn och ungdomar, något hon brinner för.
– De är vår framtid och jag tror det är viktigt att vi satsar på att förebygga brott och skapa bra relationer till oss poliser. Vi har verkligen ögonen på oss och när en enda polis gör något tokigt så svärtar det ner hela kåren, säger hon.
– Vi märker också att många har en väldigt negativ inställning till oss. Vi blir hotade och kallade både det ena och andra. Och ska vi ändra på det måste vi börja med barnen, visa dem att polisen inte är det avskum som kanske deras föräldrar eller storasyskon säger.
Samma vecka som FÅR JAG LOV träffar Tess ska hon under några dagar medverka i Rädda Barnens skolsatsning ”Kärleken är fri”.
– Min uppgift som polis är att svara på frågor om bland annat hedersbrott. Förklara vad som är okej och vad som inte är okej utan brottsligt.
– Det är klart att arbetet är väldigt annorlunda jämfört med när jag jobbade som dansbandsmusiker. Då träffade vi bara glada människor och blev positivt bemötta. Nu ser jag mycket misär och elände, möter människor som mår dåligt och blir kallad glåpord. Det är en stor kontrast.
– Jag har blivit allvarligare som person. Men jag vill verkligen jobba med människor och hjälpa till, göra skillnad. Men längtan efter att spela i ett band lever kvar. Den har legat på sparlåga under några år men nu börjar intresset flamma upp igen.
– Jag har köpt ett nytt digitalt trumset som kommer senare i veckan, avslöjar hon. Vi är några tjejkompisar som har börjat spåna om att spela ihop. Det skulle vara kul.
När hon jobbade som busschaufför i Helsingborg fanns det ett band där alla medlemmarna var busschaufförer och där Tess deltog på ett hörn. Och hon är inte främmande för att göra något liknande med sina poliskollegor om rätt tillfälle dök upp.
– Det skulle bli ungefär som Brandsta City Släckers. Jag har funderat på ett bandnamn och jag tror att vi i så fall skulle kalla oss Avspärrningsbandet, säger hon med ett skratt.
Något heltidsturnerande dansband lär det dock inte bli tal om.
– Nej, den tiden är nog förbi, även om det var den roligaste perioden i mitt liv. Vi upplevde så mycket kul och det är härligt att ha sådana minnen att se tillbaka på när livet är tufft, säger Tess.

 

Artikeln i FJL 5-2016.

Artikeln kommer från FÅR JAG LOV nr 5-2016. Du kan ladda ner hela artikeln som pdf här!
Du kan också köpa detta nummer av tidningen genom att klicka här!